Anledningen till att man blodgrupperar sin katt innan avel är att förhindra att man parar en B-blodshona med en A-blodshane. Det kan nämligen innebära att kattungarna drabbas av neonatal isoerytrolys som leder till att kattungar kan dö om de diar sin mamma det första dygnet pga av sönderfall, hemolys, av de röda blodkropparna.


Allmän information om blodgrupper

Hos ragdoll finns tre olika blodgrupper; ”A”, ”B” och ”AB”. A är dominant över AB som i sin tur är dominant över B. Det betyder exempelvis att en katt med blodgrupp A samtidigt dolt kan bära på anlag för B. I denna texten skriver vi det såhär: A/b.

 

A-typ: Detta är den vanligaste typen. När honan har blodgrupp A ställer den inte till med några problem vid kattungekullar. Har honan blodgrupp A spelar det ingen roll vilken blodgrupp hanen har. En katt med blodgrupp A kan genetiskt vara homozygot A/a (det vill säga ha två lika arvsanlag) eller hetrozygot A/ab eller A/b (två olika arvsanlag). Det vill säga katten kan antingen vara enbart A, eller så kan den även dolt bära på antingen blodgrupp AB eller B.
Om man parar två katter som båda har blodgrupp A/b (blodgrupp A, bärare av b) så kan man få kattungar som har blodgrupp B.
Genotyp för blodgrupp A

Genotyp för blodgrupp A kan se ut på tre sätt

 

B-typ: Finns i olika hög grad hos olika raser, det förekommer frekvent hos Ragdoll . B-blod har starka antikroppar mot A-blod, och det är därför den kan ställa till problem inom aveln (se rubriken Neonatal isoerytrolys nedan) En katt med blodtyp B har dock inte defekt blod!

En katt med blodgrupp B har alltid genotyp B/b, och kan inte bära på någon av de andra typerna.

Genotyp för blodgrupp B

Genotyp för blodgrupp B ser alltid ut så här

 

AB-typ: Detta är den mest ovanliga typen. Den förekommer på Ragdoll och några andra raser, men inte hos alla raser. Den skall inte förväxlas med A-typ som bär på anlag för B (A/b), utan är en helt egen blodtyp. En katt med blodgrupp AB kan antingen vara homozygot AB/ab eller bära på B, dvs ha genotyp AB/b.

I aveln fungerar en AB hona som A-honor (möjligen något bättre eftersom de inte bildar antikroppar mot någon av den andra typerna).

Genotyp för blodgrupp AB

Genotyp för blodgrupp AB kan se ut på två sätt

 

Testa kattens blodgrupp

Det finns två sätt att testa blodgrupp på katt på. Antingen serologist (blodprov), eller genom DNA (saliv).

När man testar katten serologist får man veta vilken som är kattens huvudblodgrupp, dvs antingen A, AB eller B. Man kan dock inte få reda på vad katten bär på.

När man gör DNA-test genom svabbprov på katten så letar laboratorierna efter förekomsten av B i provet. Testen kan dock ofta inte se skillnad på blodgrupp A och AB. Man får alltså veta om katten är eller bär på blodgrupp B, men man får inte alltid veta vilken huvudblodgrupp katten har.

De olika labben runtom i världen har idag varierande åsikter om hurvida DNA-test (genom saliv) är verifierat på just ragdolls eller ej. Därför kan SRC i skrivande stund inte ta ställning om detta är ett test som är värt att göra på sin katt eller ej.
Serologiska tester är dock tillförlitliga, och kan göras hos din veterinär.

Eftersom B-blod kan bäras dolt i många generationer (precis på samma sätt som anlagen för dilution och choklad) bör man testa blodgrupp på alla sina avelshonor. Det är en billig investering man gärna gör för att slippa obehagliga upplevelser i form av till synes friska ungar som dör de första dygnen.


Korsningsschema för två katter som båda har blodgrupp A men bär på B.
Statisktiskt får 25% av ungarna blodgrupp A/A, 50% får A/b och 25% får B/b

 

Neonatal isoerytrolys

Neonatal isoerytrolys är ett tillstånd som innebär ett sönderfall av de röda blodkropparna hos de nyfödda kattungarna, och leder oftast till att ungarna avlider inom de första levnadsdagarna.

Detta händer när kattmamman har blodtyp B och har parats med en hane med blodtyp A. Så länge kattungarna ligger i sin mammas mage är det ingen fara för kattungen. Det finns en barriär i moderkakan som hindrar mammans antikroppar att komma i kontakt med kattungens blod. Men i honans mjölk finns höga titrar antikroppar som angriper kattungens blodkroppar om den diar den första tiden – hemolys.
Antikropparna anfaller då alla kattungar i kullen som fötts med blodgrupp A. Om B/b-honan är parad med en A/a-hane så innebär det att alla kattungarna i kullen har blodgrupp A/b, och blir därför utsatta.

Lindrig hemolys kan inträffa om honkatten vid tillfället för födseln har låga antikroppstitrar. Tecken på att kattungar har drabbats av lindrig hemolys är att svanstippar och örontoppar kan skrumpna, vävnaden dör, det kan förstås i sin tur leda till komplikationer.

 

Vad gör man om honan är B-blod?

Att para en B-blodshona med en A-hane är enligt Jordbruksverket ett brott mot Djurskyddslagen, eftersom kombinationen bland annat riskerar att orsaka sjuka djur1. Sedan 2016 är så kallade ”delningskullar” inte längre tillåtna. Enda gången det är tillåtet att para en B-blodshona med en A-hane är om man låtit mäta honans antikroppstitrar och de visat sig vara tillräckligt låga. Titerhalten varierar under kattens liv och måste testas inför varje kull.

Eftersom man inte får para en B-blodshona med en A-hane (så länge hon inte fått godkänt titer-test)  innebär det en del svårigheter i aveln. Det kan vara väldigt svårt att hitta en lämplig hane, eftersom man ofta inte testar blodgrupp på dessa. Man bör också ställa sig frågan om det är värt besväret att leta rätt på en B-blodshane att låna eller köpa, eftersom alla avkommor från den kullen i så fall också föds med B-blod.  Man får som uppfödare helt enkelt försöka avgöra hur värdefull katten är i avel.

 

 

  1. http://www.sverak.se/information-fran-jordbruksverket/