Utvecklingen av den underbara kattrasen Ragdoll tog sin början i Riverside i USA 1965 av en driftig kvinna som hette Ann Baker. Hennes granne mrs Pennel försåg ständigt större delen av länet med nya kattungar, bl a genom sin vita, långhåriga huskatthona Josephine, jämte en mängd andra katter. Josephine gick fritt ute och parade sig med vem hon ville, och det gjorde hon väldigt ofta – hon hade flera kullar varje år.

Ann Baker själv hade uppfödning av Perser och Balines under stamnamnet Raggedy Ann, och hon brukade låna in en svart perserliknande hane från sin granne till sina parningar, Blackie, som var son till nämnda Josephine. Baker fick en gång syn på en bror till Blackie – Daddy Warbucks – som hon tyckte mycket om. Han var maskad på ett sätt som vi idag kallar mitted med bläs och hade blåa ögon. Ingen vet vem hans pappa är, men han kallas Beauty i databasen. Det är alltså inte hans namn utan bara en beteckning.

Baker bestämde sig för att skapa en ras med Blackie och Daddy Warbucks som grundpelare, en ras som skulle ha alla de egenskaper som deras mor visade upp efter en mycket traumatisk olycka hon genomgått. De skulle vara stora, snälla och vara maskade med blå ögon. Dessutom skulle de alla uppvisa Bakers fem definitioner på en Ragdoll:

• Ragdollen är en relativt stor ras
• Ragdollen är mindre känsliga för smärta
• Ragdollen saknar självbevarelsedrift
• Ragdollens päls tovar inte
• Ragdollen har förmågan att slappna av totalt i kroppen när man lyfter upp den

Aveln startades med att båda hanarna parades tillbaka på sin mamma Josephine. Blackie fick bl a en dotter som kallades för Buckwheat (RAG n), som var en svart Burmaliknande katt med tjock päls, och Daddy Warbucks fick bl a en dotter som Ann kallade Fugianna (RAG n 03). Dessa fyra står tillsammans som urföräldrar till alla Ragdolls som existerar idag.

31237 33047 33048 31234
Josephine med bebisar Daddy Warbucks Buckwheat Fugianna och Ann Baker

Aveln delades efter detta upp i två olika sidor – darkside med Blackie och Buckwheat som urföräldrar och lightside med Fugianna och Daddy Warbucks som urföräldrar. Planen var att skapa en genetisk uppdelning mellan de två olika sidorna. Detta var för att i kommande steg kunna avla in en rasren katt med en annan genpool, och på så sätt undvika de genetiska defekter som följer vid hård inavel.

33050

I en film där Baker själv försöker redogöra för hur hon skapat rasen, säger hon att hon hade ett nära samarbete med ett universitet, för att göra utvecklingen så genetiskt bra som möjligt.

Katterna som tillhörde light side var längre och slankare i sitt uttryck. De hade ett längre nosparti och öronen såg ut som Balinesöron. Darkside-katterna däremot var kortare i ansiktet, hade betydligt mindre öron och hade en bastant, cobby kropp. Bakers tanke med detta var att skapa en perfekt Ragdoll genom att para ihop de båda sidorna med varandra så småningom. Baker talar om att hon använde sig av en ”återföringsprocess”, vilket kan tolkas som att hon parade tillbaka senare generationers hanar på stammodern Josephine. När hon gjorde detta på light side fick hon fram blåa och lila katter och när det gjordes på dark side blev resultatet bl a svart-pointade katter.

Uppdelningen på light side och dark side var något hon säger att hon jobbade med i nästan 30 år. Då kände hon att hon åstadkommit det mål hon hade satt upp, med en bred varierad genpool där alla katter ändå spåras tillbaka till en och samma urmoder, Josephine.

Buckwheat parades tillbaka på sin far och de fick sommaren 1965 Kyoto, en brun mittedhane, och Tiki, en brun colourpointhona. Tiki är urmodern på det man kallar ”darkside”. De första Ragdollarna som registrerades var just Raggedy Ann Tiki (RAG b) och Raggedy Ann Kyoto (RAG n 04). Vintern 1966 hade NCFA (National Cat Fanciers Association) som första organisation godkänt rasen, och förutom Tiki och Kyoto registrerades samtidigt Daddy Warbucks, och Fugianna, men med mrs Pennel som ägare.

31235 31236

 

År 1970 fanns det 65 Ragdolls registrerade, och alla dessa uppfyllde mrs Bakers krav på rasen. Dee kattungar som inte gjorde det registrerades aldrig.

När Ann så småningom började sälja avelskatter, gjordes detta på ett märkligt sätt. För att göra en mycket lång historia lite kortare såldes katterna bara i par till noga utvalda uppfödare. Uppfödare som skulle göra exakt som Baker ville i alla lägen. Och dessutom få glädjen att få betala henne om och om igen för gjorda parningar… Säga vad man vill om Ann Baker, men hon var en oerhört driven affärskvinna! Hennes slavkontrakt liknar i mångt och mycket många av de restriktioner som idag tyvärr florerar i vår ras. Kattparen som Baker sålde tillsammans bestod av en katt från varje sida, och det var minst sju generationer mellan dem och Fugianna och Buckwheat.

1969 köpte familjen Dayton ett avelspar, Buddy och Rosie, av Ann. De var fullständigt hänförda av Ragdollkatterna, och kände sig manade att bli uppfödare. De registrerade stamnamnet Blossom-Time, ett namn som dyker upp i nästan samtliga Ragdollstamtavlor numera. De samarbetade med mrs Baker för att få rasen godkända i fler förbund, samtidigt som de följde hennes kontrakt när det gällde aveln.

Ann startade 1971 IRCA (International Ragdoll Cat Association) för att behålla sin kontroll över det ökande antalet uppfödare. Samtidigt varumärkesskyddade hon namnet Ragdoll, och detta gjorde att hon kunde ta ut ännu mer avgifter av sina uppfödare. Hennes planer på att starta franchisebolag av alla uppfödare gick som tur var i graven efter några år. Hon hann dock reta upp i det närmaste samtliga på vägen, och det är säkert anledningen till att många sålde sina avelskatter till familjen Dayton. De ägde som mest arton Ragdolls som var ursprungliga Raggedy Ann-katter från Ann Baker.

I januari 1975 hade uppfödarna ledsnat på mrs Baker och Denny Dayton sammankallade alla (inklusive Ann) till ett möte. Detta möte ledde till att en ny klubb bildades; The Ragdoll Society som 1978 blev Ragdoll Fanciers Club (RFC). De tog bl a på sig det stora arbetet att börja samla in information för att kunna dokumentera det stora stamträdet och de fortsatte även att jobba för att alla organisationerna skulle godkänna rasen. Arbetet gav resultat – alla förbund godkände rasen och som sista förbund att godkänna var CFA 1993.

Nästa steg i utvecklingen kommer när ragdollen exporteras till England 1981. Det var två brittiska damer från Norfolk, Lulu Rowley (Petil-lu cattery) och Pat Brownsey (Patriarca cattery) som mötte upp sina fyra Blossom Time-katter på flygplatsen. Dessa katter och några fler importerade katter fick utgöra grunden för den europeiska delen av Ragdollutvecklingen. De arbetade med alla tre varianter – colourpoint, bicolour och mitted och i alla fyra färger brun, blå, choklad och lila. Intresset för rasen ökade snabbt inom England, ute i Europa och ända ner till Australien. Många kattförbund i Europa vägrade dock under lång tid att godkänna en ras som sades inte kunna känna smärta, bli rädd eller försvara sig själv. Som tur är har många av dessa missförstånd klarats ut och Ragdollen är en av de mest växande raserna i kattuppfödningens historia.

 

33051

IP Ragtime’s Phoebe

Den 2 september 1991 kom Ragtime’s Phoebe till Solveig B Damsgaard i Norge och i oktober samma år importerades den första avelskatten till Sverige från England, Such Fun Misty Night, importerad av Maria Staaf. På de tjugo år som har gått sedan dess har ragdollaveln i Norden fullkomligen exploderat och rasen har varit den mest populära i Sverige under flera år i rad. Vi blir allt fler i Sverige som har möjlighet att njuta av underbara Ragdolls!

 

31233

 

Källor
Ragdoll Fanciers Club, RFCI, www.rfci.org
The Defenitive Guide to Ragdolls (1995), Wallace, Pickering & Pollard
Pawpeds, www.pawpeds.com
Trasdockan nr 1 2011 s. 10 – 13
American Cat Fanciers Association, ACFA
The Cat Fancier´s Association, CFA
Cat Fanciers Federation, CFF
Fédération Internationale Féline, FIFe
The Governing Council of the Cat Fancy, GCCF
The International Cat Association, TICA
The Ragdoll Connection Network